Okej... Vart ska jag börja? Amandas och min resa tillsammans har det vart en massa motgångar, men även en hel del framgångar. Så nu tänkte jag berätta, allt. Sanningen :)

 

För lite mer än fyra år sedan började jag rida Amanda, då var hon 4 år. Och jag var väl inte så värst duktig på att rida. Men hon var så sjukt snäll, vi hoppade små hinder och allt. Den sommarn, första sommarn med min bäbis. Jag red henne inte så mycket dom första åren, typ 1 gång varannan vecka. Så jag var inte medryttare, skötare kanske man kan säga. 

 

Vintern kommer jag inte ihåg nånting av faktist, antar att inget speciellt borde hänt då? För då borde jag väl kommit ihåg det? Eller? Jaja strumtsamma.

Sen kommarn sommar igen, och den sommarn krånglade hon som tusan. Jag var fortfarande ganska orutinerad osv. Jag kommer ihågg hur hon stannade i paddocken och vägrade gå fram, helt fastklistrad stod hon så, nästan varje ridpass. Kan lova att det var många tårar som fälldes då.. Hon var en riktigt envis dam.. Men jag kämpade vidare, försökte. Även fast jag inte tyckte det var nå kul alls att sitta på en häst som vägrade röra sig framåt... Sen var det nån gång hon var helt crazy också. Typ kastade av mig.. Speciellt vid en planka, hon låsades bli SKITRÄDD för den, bockade som en rodeohäst. Jag ramla av och kunde knappt andas. 

 

Men det började gå framåt, hon stannade inte sådär i paddocken längre. Det var bara just då som hon hade nån VÄLDIGT dålig period haha ;) Vi var tvungen att rida ut varje ridpass nästan eftersom paddocken var som en isbana och inget ridhus hade vi heller. Men hon var jäkligt piggis på vintern, haha herregud.. Men på våren kunde jag ju börja träna henne i paddocken mer och det flöt på bra.

 

sommarn 2011

Det blev äntligen sommar igen, och denna sommar var jag hos mandis jätte mycket. Varannan vecka - varje dag.  Hon utvecklades, liksom jag. Hoppningen gick bra, hon tyckte det var skitroligt. Men ja, Amanda har aldrig tyckt att det har vart kul att bli riden i paddocken, då har inte världens framåtbjuding - förutom i hoppning då. 

 

Vintern --

 

 

Denna sommarn med Amanda har ägigt! Hon är så grym. Det är allt jag har att säga. 

 

 

 

Jag förstår  inte hur jag har orkat stå ut med denna häst den andra sommarn, men jag visste att det skulle bli bra, tillslut. Och jag hade rätt.

Jag älskar dig Amanda! ♥

Bilder genom åren, dom flesta är gammla. Så mobba inte :)